”Gud spelar inte tärning”, myntade Albert Einstein. Uttalandet gällde den nya kvantmekaniken, inom fysiken, som visar på att händelser på subatomär nivå sker slumpmässigt. Den naturvetenskapliga utvecklingen kan tyckas ha kommit långt om man ser till människans bedrifter och skaparlystnad. Men har den det egentligen? Vi vet fortfarande inte, efter över 2500 års tänkande, hur världsordningen är uppbyggd, hur
naturens krafter verkar eller hur liv uppkommer. Under lika lång tid har stridigheter pågått mellan tro och vetande. Finns det en Gud eller inte? A. Einstein trodde att det finns en Gud, en högre ordning, som han kallade ”Den Gamle”. Han kände sig manad att söka förstå vad ”Den Gamle” kunde tänkas ha för avsikt med universum. Genom att skapa en teori - som på ett tydligt och förutsägbart sätt förenar alla de kända krafterna i universum - trodde han sig kunna finna svaret. A. Einstein var helt övertygad om att det finns en lag för allt i universum och att inget är lämnat åt slumpen. Denna lag sökte han finna inom fysiken, men nådde ej framgång under sin livstid. Naturvetenskapen som framodlats ur filosofin, har med åren förlorat sin filosofiska, naturenliga och holistiska prägel, till förmån för en rent materiell och produktionsinriktad syn på världen. Naturvetenskapen har tagit över rodret och likt ”kapare” beordrat om kursen för naturen. Det går idag att sätta likhetstecken mellan naturvetenskap och teknologi. Det sägs att människan är väldigt intelligent i jämförelse med andra varelser på jorden, men att ”såga av den gren man sitter på”, är inget större mått på intelligens. Vi befinner oss långt ifrån ”sanningen”. För att få svar på alla frågor kring naturen och
världsordningen, som människan alltid filosoferat kring, för att få svar på frågan om det finns en högre ordning, en Gud eller inte, och för att förstå konsekvenserna av
vårt handlande idag är sökandet efter en ”Teori för allt”, människans största och viktigaste uppgift. Eftersom naturvetenskapen har kommit att bli makthavarnas verktyg för profiterande, finns inte intresset att se världen utifrån naturens bästa. Som konsekvens får vi en natur i obalans och ohälsa. Det som naturvetenskapen idag hävdar vara kunskapsgrundad sanning, är inte samma sak som sanningsgrundad kunskap. Det spelar ingen roll hur mycket utbildning man har, eller hur mycket expert man är, så sker all handling ”i blindo” så länge vi inte vet vad en ”Teori för allt” vill säga oss. Enligt den naturvetenskapliga metoden har man riktat in sig mer på detaljer än helheten. Bristen av helhetssyn har lett till att den kunskap som erhålls, används till missbruk i stället för som en led till visdom. Av den anledningen är det så viktigt att helhetsbilden av vår värld kommer fram i dagens ljus. Det är helhetsbilden som ska kunna återfinnas i en ”Teori för allt”. Boken har en ”Teori för allt” som centralt tema, vilken går som en röd tråd genom innehållet i boken. Även om själva benämningen en ”Teori för allt” är ett relativt nytt begrepp, så har tankarna därom funnits under mycket lång tid. Längre fram i boken kommer redogörelsen för min ”Teori för allt”. För att bättre kunna tillägna sig teorin har jag skrivit en kort historik över det tänkande som berör just detta område. Människan har kanske alltid funderat över hur det förhåller sig i världen, men boken tar sin början under mytologins tid för över 2500 år sedan. Enligt myten började människor ifrågasätta den världsbild som då gavs. Genom min bok vill jag påtala det missbruk som försiggår på vår jord idag. Jag vill också visa på att fysik och naturvetenskap inte endast ska förbehållas forskare och så kallade ”experter”. Jorden och världen är allas vår tillvaro och angelägenhet. Genom
att överlåta våra existensvillkor till så kallade ”experter”, kommer vi sannolikt att ”falla med den gren vi sitter på”. Fysik ska, enligt min mening, inte vara mer obegriplig än att gemene man ska kunna förstå åtminstone dess huvuddrag. Jag tror inte att det är meningen att vi ska förstå allt i detalj. Om det stora flertalet får insyn i fysikens värld och naturens uppbyggnad, tillkommer också möjligheten att kunna påverka den naturvetenskapliga utvecklingen i riktning mot att vi kan lämna en levande jord efter oss, till kommande generationer. Fysikern Paul Davies säger i sin bok, ”I huvudet på Gud”, att för att kunna tillföra något nytt inom fysikens område ska man ha minst 15 års studier och forskning inom ämnet. Själv saknar jag alla de femton åren, men anser mig ändå manad att ge mig in på ”förbjudet område”. Följande citat talar dock till min fördel! ”Även för fysikern blir beskrivningen uttryckt på vanligt språk kriteriet på vilken grad av förståelse som har uppnåtts” Werner Heisenberg