"Min plan var att aldrig gifta mig. Jag skulle bli ett konstnärsmonster i stället. Kvinnor blir nästan aldrig konstnärsmonster eftersom konst närsmonster bara är upptagna av konst, aldrig av världsliga ting. Nabokov fällde inte ens ihop sitt eget paraply. Vera slickade frimärkena åt honom."



"Avd. för grubblerier" är en roman om ett äktenskap och om det svåra i att hålla fast vid varandra när livet inte blev som man föreställt sig. Berättaren i Jenny Offills lyriska, sorgsna och roliga roman är en författare som överrumplades av kärleken i vuxen ålder. Ett giftermål, ett kolikbarn och en inställd roman senare har de första årens intensitet ersatts av avstånd. Maken har en affär med en yngre kvinna och nu befinner sig ”hustrun” på en annan plats, undrande och ensam. Avd. för grubblerier är den avsändaradress som makarna brukade använda i sina brev till varandra. Nu grubblar hustrun över vad som har fört dem hit.

Med humor, ett gnistrande bildspråk och sällsam skärpa berättar Offill en rafflande äktenskapsroman som verkar långsamt och kraftfullt. Längs vägen åkallar hon Kafka, Rilke, ryska kosmonauter och stoikerna, och fångar ett livs alla skiftningar mellan mörker och ljus.




Jenny Offill är författare till "Last Things" (1999) och "Avd. för grubblerier" ("Dept. of Speculation" 2014), som blev utnämnd till en av årets bästa böcker av mer än 20 publikationer, däribland New York Times. Romanen blev hennes internationella genombrott.Hon bor i New York där hon undervisar i skrivande vid Columbiauniversitetet.





”Jenny Offills 'Avd. för grubblerier' liknar ingen bok jag läst. Om jag säger att den är rolig och berörande och sann; att den är lika kompakt och gåtfull som en neutron; att det är en djupt insiktsfull berättelse om kärlek och föräldraskap som åkallar (bland andra) Keats, Kafka, Einstein, ryska kosmonauter och råd till hemmafruar anno 1897, snälla – tror ni mig då och lovar att läsa den?” – MICHAEL CUNNINGHAM - författare till "Timmarna".



”'Avd. för grubblerier' … är extremt originell, intensiv och ljuvlig. Det är den sortens bok som man gång på gång vill läsa upp citat ur för att övertyga sina vänner som inte riktigt har fattat, tills de ger upp och läser den.” – JOHN SELF, GUARDIAN


”En roman som är underbart svårfångad, eftersom den vänder sig åt flera håll på samma gång, och glittrar i olika känslofärger … Den är ofta extremt rolig och ofta smärtsam; innerlig och direkt men också ironiskt sidoblickande … 'Avd. för grubblerier' … har ett djup och en intensitet som lämnar ett starkt avtryck hos läsaren, men det kommer liksom smygande.” – JAMES WOOD, NEW YORKER



”Jenny Offills roman har själ, och en rätt underbar själ som finfördelats i korta, glimrande stycken.”– Malin Ullgren, Dagens Nyheter



”Det är inte lätt att ange genren för ”Avd. för grubblerier” men ett är säkert: det är också en handbok i att leva, en bok att stärkas av, lära av. /…/ omgående hyllades [Avd. för grubblerier] som en litterär bomb [i USA]. Med sin totala oförutsägbarhet och sin unika ton, suveränt återskapad av Alva Dahl, kan den bli det också hos oss. I vår prosakultur där det gått inflation i orden är den som att andas ny och fräsch, ozonrik luft.”– Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet



”Det är poetiskt, originellt, sorgligt och mycket roligt.”– Annika Bergson, Damernas värld



”I den skenbara slumpmässigheten så fångar [Jenny Offill] livet. Hon håller i ögonblicken med en sådan utsökt precision att de hela tiden förmedlar mycket mer än vad man först kan tro. ’Dessa diktspillror som fastnat som kardborrar i henne’ skriver hon på ett ställe. Antagligen utan att inse att hon är i färd med att göra detsamma, att hon nu lämnar läsaren med stunder som stannar.”– Anneli Dufva, SR Kulturnytt



”En intelligent, excentrisk och skarp bok: tänk Lena Andersson och öka temperaturen några grader. Tankarna presenteras med en halsbrytande finess. /…/ Offills bok är skriven i korta stycken. Den är ofta bitsk, dråplig, och lika underbart självironisk som Woody Allen, när han senast var rolig (för typ 35 år sedan).”– Björn Kohlström, Jönköpings-Posten”Insiktsfullt och intensivt om kärlek både till en partner och till ett barn. Och hur lätt det är att det egna jaget bli den minst viktiga personen i den grupp individer som kallas familj. /…/ låter det sorgligt och hopplöst? Det är det, men också väldigt roligt, berörande och smart.”– Cecilia Ekebjär, Östersunds-Posten



”En njutning från första till sista sidan. Koncentrerad, snabbläst men oerhört innehållsrik är denna ovanliga, poetiska roman om ett äktenskap.”– Cecilia Alstermark, Kommunalarbetaren



”[Offill] lyckas få läsaren att ana det storslagna i vardagen, hur ett ljus sipprar ur det som till förstone kan tyckas vara mörker, tristess och långsamt eroderande livsdrömmar.”– Fredrik Borneskans, Södermanlands Nyheter





Originalets titel: "Dept. of Speculation"Översättning: Alva Dahl
Det är den sortens bok som man gång på gång vill läsa upp citat ur för att övertyga sina vänner som inte riktigt har fattat, tills de ger upp och läser den.
John Self, Guardian