STILLA ÄLSKAD - en fotobok om Lund - visar varför så många Lundabor, boende i staden eller utflyttade, i tysthet älskar sitt Lund. De vet att det är en vacker stad och det räcker mer än väl för att ha den i sitt hjärta.
Lunds innerstad, med det medeltida gatunätet kvar i sin helhet, är tre gånger så stor som Gamla stan i Stockholm; därmed är Lund är Nordens största bevarade medeltidsstad. Staden är klassad som ett fornminne.
Fotografen Lasse Sandström förevisar i denna bok fler än hundrafemtio av sina fotografier. Många av dem är över en stad som de flesta vanligtvis inte ser - eller som de ser, men inte har stannat upp inför. Här finns gott om detaljer att försöka placera: ”Var har jag sett den porten?”eller ”Vilket prång är detta?” Bilderna är tagna med fullformatskamera, mestadels i gryningen och i solnedgången när ljuset leker i de krokiga gatorna och runt de säregna byggnaderna. Boken vill visa att det finns så mycket mer än domkyrkan, Lundagård och universitetet i vårt stilla älskade Lund.
Staden har också gett upphov till många inre bilder. Boken innehåller därför också korta texter av såväl kända som mindre kända Lundabor, vilka delar med sig av sina minnen från Lund.

Lasse Sandström är utbildad fotograf och journalist. Han är född i Helsingfors, men bor sedan många år i Lund. Åren 1985-2003 arbetade han som journalist för Sydsvenskan i Malmö. Därefter återgick han till sitt första yrke som fotograf.
Lasse har två döttrar och en hund som heter Sisko. Morris, som varit med vid flera av fotograferingstillfällena, bor numera i hundhimlen.


LUND ÄR NÅGOT MER.
Förmer skulle nog en del säga. Någonting annat än karnevalen,
handboll, universitet och spexen. Boken Stilla älskad vill visa
vad som har gjort staden så älskad av dem som bor och lever där.
Eller av dem som har lämnat staden, men saknar, känner igen
och minns.
Det är parkerna och torgen, de krokiga gatorna, prången och bakgårdarna.
Den oregelbundna bebyggelsen, de låga och höga stenhusen
tätt intill varandra, som om det saknas en stadsplan.
Lund har inga långa och raka boulevarder. Det finns ingen Storgatan,
bara Kungsgatan och den är en av stadens kortaste. Stadskärnan
har inget flott köpcentrum. Paradgatorna är korta och
krumma och bär olika namn beroende på var man befinner sig i
förhållande till Domkyrkan. De två största torgen är Clemenstorget
och Mårtenstorget. Stortorget är ett av Lunds allra minsta.
Det sägs att en stad är blott en liten stad om odören från böndernas
gödselspridare kan förnimmas inne i centrum. Så är det otvivelaktigt
i Lund, särskilt om hösten.
Men Lund på den skånska landsbygden är ändå en stor och märkvärdig
stad. Den är över tusen år gammal, stadfäst på 990-talet.
Då var staden uppdelad i 22 kyrksocknar med tillhörande kyrkogårdar.
De flesta kyrkor är idag rivna och de döda har flyttats.
Det är den största medeltida staden i Norden. Lund upptar sextio
kvarter idag, och räknas som en enda stor fornlämning.
Lunds stadskärna är ungefär hundra hektar stor. Mer än tre gånger
så stor som Gamla stan i Stockholm.
Stadskärnan är uppbyggd som ett hjärta. Det finns naturligtvis
motsvarigheter i andra gamla städer i Sverige, men Lund har endast
ett fåtal turistfällor och saknar överpyntade hus bevarade
som kompensation för en skövlad stadsmiljö.
Lund myllrar av folk av alla möjliga slag på gator som Stora och
Lilla fiskaregatan, Bredgatan, Klostergatan, Svartbrödersgatan
och Själbodgatan. Döbelska strätet, Kosträtet och Norra och Södra
råttsträtet har fått finare namn. Strätet, som är ett fornnordiskt
ord, betyder gata, jämför med engelskans street.
Lundabor känner att de mår bra av att bo i en vacker stad. De blir
lugnare och fantasin stimuleras, det finns många skäl till det.
Följ med oss in i boken så förstår ni varför.
Min tanke har varit att visa något som inte har setts förut, vilket
kan låta besynnerligt eftersom Lund och dess katedral är välbekant
för så många människor. Få kyrkor i landet har avbildats så
många gånger.
Ambitionen har varit att lyfta det som är vackert, men även det
som inte upplevs som skönt från första stund. Något som får betraktaren
att stanna upp en stund och fundera. I bästa fall innebär
det att tittaren får syn på något nytt och spännande som var obekant
förut.
Genom att noggrant välja tidpunkt, vid soluppgång och solnedgång
eller vid regn, framträder staden i ny skepnad. Som att Klostergatan
egentligen är en krokig led mellan två kyrkor, att Lunds
centralstation ser ut som ett vackert smyckeskrin i kvällens ljusgula
sken, att molnen över Norrtull ser ut som vind i håret och att
den så grå och tråkiga Stattenavägen får liv först i eftermiddagens
motljus. Bäst gör sig gatorna strax efter regn då solens strålar börjar
teckna konturer i gavlar och gatstenar. Då framträder även de
mättade färgerna i husfasaderna, planken och tegeltaken.
Lund juni 2017
Lasse Sandström