John hade avlyssnat badgästernas syn på vilka aktier de skulle satsat på. Någon hade sagt Cementa, en annan utropade Facit och en tredje Kreuger. John begrep att badarna kanske inte höll sig uppdaterade längre, åtminstone inte om börslistorna. Läsaren förstår nu att vinterbadare eller åretruntbadare lever ett friskt liv och mycket länge. Ändå undslapp sig allihop av den gamla stammen att de läste tidningen ända till lunchtid och då borde de ju fått med börssidorna. Särskilt när de steg upp redan klockan fem på morgonen. Detta resonemang gällde dock inte islänningen Olauf, eftersom fadern varit stationerad på Kalaallit Nunaat, det vill säga Grönland, ansåg han att grönländsk tid skulle gälla och gick därför upp tre timmar senare. John försökte pumpa Olauf på ytterligare kraftfull information men Olauf hade bara sagt en bokstav, T. Inget mer. John hade funderat på Teliana, men han fick inget mer ut av Olauf. John hade till och med prövat på ett mer raffinerat och skojigt sätt att få reda på bolaget. − Du kan väl le om det är Teliana, sa John och gjorde sin mest berömda grimas som ingen hittills klarat, utan att vrålskratta. Olauf kunde naturligtvis inte hålla sig utan brast i skratt. Därmed ansåg sig John veta att det var Teliana som var på gång. En viss minister Rysengren, som de flesta förträngt idag, hade förvisso 2 utlovat för massor med år sedan att det skulle bli den nya folkaktien och som skulle ge glans på pensionens dagar och betald semester. Vad folk inte fattat var den språkliga formuleringen. Det var Rysengrens pensions-glans och semester aktien skulle betala. Det är så lätt att man slinter på orden när man läser. Och man vill så gärna tro det bästa. Rysengren själv köpte aldrig några aktier men vann likväl ändå. Förvisso var bolaget nu misstänkt för att ha mutat sig in i diktaturer, vilket inte var bra eftersom svenska staten var huvudägare. Men eftersom SPIDA gav bistånd till diktaturer, kunde inte detta med Teliana vara någon större avvikelse. John visste varken ut eller in. Och det hade inte blivit bättre av att en ekonomisajt gjort en sammanställning av aktieråd. Av sjutton tillfrågade apropå Kvarnstenen ansåg nio köp, två behåll och sex sälj. Om Kallduschen blev resultatet, 7 köp, 4 behåll och 6 sälj och beträffande Ragnarök, 8 köp, 1 behåll och 8 sälj. Och så fortsatte det. En påläst journalist hade också ställt en chef för ett finanshus mot väggen. − Ja du Torsten Brask, hur gick det med dina profetior för några månader sedan? frågade den nyfikne reportern. − Verkligheten förändras snabbt i våra dagar, ja ibland kan man verkligen undra vad som är verklighet. 3 − Men du hade ju en klar uppfattning om att Börsen skulle upp, sa reportern. − Ja, det var då det, sa Brask. Jag kan säga så här som en metafor, att två veckor idag på Börsen har samma informationsvolym som från bronsåldern till nutid. − Men du hade ju knappt hunnit uttala dig förra gången att Börsen skulle upp, innan ni själva började sälja av, sa reportern. Samma dag faktiskt. − Vi hade inte råd att avstå eventuella vinster, dessutom hade jag skrivit ett brev till finansinspektionen att jag var tvungen till detta snedsteg. Bakbunden. − Gjorde ni inte tvåhundra miljoner i vinst på att sälja när andra köpte? − Jag har inte hunnit räkna på det riktigt, sa Brask. − Men i er resultaträkning har ni ju tagit upp detta belopp, sa reportern. − Det stämmer säkert, sa Brask. − Vi har nu fått telefonkontakt med företagets styrelseordförande, Axel Svindling, meddelade repor-tern. Är detta inte kursmanipulation? − Men har ni ingen hut karl, skrek Svindling, vi är väl för fan ett vinstdrivande bolag. Det uttalandet gällde då när vi sa det. Någon timme senare kan ju vara ett helt annat läge. 4 − Men Brask här säger ju att han ansåg upplägget regelvidrigt och skickade ett brev till Finansinspek-tionen. Du vet att bolaget är anmält? − Jag vet inte vad Brask har sagt och inte sagt, men han arbetar inte längre för oss, sa Svindling. Mer vill jag inte säga. Och därmed var Torsten Brask arbetslös. Väl inne i bastun igen fick John tag i Gottfrid Ponthomme. Ingen hade förlorat så mycket på aktier som Ponthomme och av honom kunde säkert John lära sig något. − Det är väl inget svårt att tjäna pengar på aktier, sa Gottfrid, gör precis tvärtom. När de säger köp så sälj och köp alltid på säljråd. Och säger de att Börsen skall upp så skall den ner. Följ detta, bli stenrik och skicka en flaska whisky till mig som tack. Gärna Glenlivet eller Yamazaki. Ja, det spelar faktiskt ingen roll vad du köper, jag smakar ändå ingen skillnad. Äntligen, hade John tänkt, äntligen en plan. Och han bestämde sig för att pröva metoden. Men först skulle han ta sig vatten över huvudet och efter en rejäl uppvärmning i bastun sprang han ut i snön och ner i vaken. Efter två omgångar var han som en ny människa. Redan efter två månader hade han med sitt nya recept återställt kapitalet och skickat en låda whisky till Gottfrid, som hade tänkt, ”Det var som fan”.