Elefanten i rummet är ett begrepp som jag lånat från engelskan. När man talar om elefanter i rummet, så menar man något som tar stor plats och som alla är medvetna om, men ingen vill tala om rakt ut. Det kan röra sig om sådant som gör för ont för att tala om eller sådant som ska hållas hemligt. I mitt fall har elefanterna i rummet utgjorts av min mammas sviktande psykiska tillstånd och min pappas tragiska död. Den här boken är tänkt som en subjektiv skildring av hur det kan upplevas för ett barn att växa upp i skuggan av psykisk sjukdom och avsaknaden av en far. Boken visar dels på hur det kan vara att växa upp med dessa elefanter i rummet men också att livet kan ljusna med åren. Den här boken är för dig som själv har erfarenheter av att leva med elefanter i rummet. Den riktar sig också till dig som möter dessa barn i din vardag eller i ditt arbete.



Andreas är en ung pastor numera bosatt utanför Skellefteå med sin familj. Andreas har tidigare även gett ut den självbiografiska boken "Elefanterna i rummet".



Boken startar 6 september 1984 med att Andreas föds. Mamman var nyss fyllda 17 och pappan 20, men deras förhållande var redan slut när Andreas kom till världen. Några år tidigare hade mamman börjat drabbas av panikångest och det stod snart klart att hon inte orkade ta hand om ett barn, så Andreas fick växa upp hos sin mormor och morfar. [ ] EN DAG NÄR Andreas var nio år dök mamman oväntat upp på skolgården. Hon bodde då tillsammans med sin man i Västergötland och ingen hade talat om för Andreas att hon skulle komma på besök. Hon talade om för mig att hon skulle köpa kläder åt mig i Umeå. Jag följde med och satte mig i bilen. Förutom mamma så satt en främmande kvinna i bilen. De låste dörrarna och körde iväg. Jag märkte snart att vi inte bara skulle köra till Umeå. Min mamma hade kidnappat mig! [ ]

GENOM ATT SKRIVA BOKEN gör Andreas det som varit förbjudet under hans uppväxt, han skriver om det man aldrig pratade om i familjen, varken på hans mamma eller pappas sida. I och med det hoppas han att andra ska kunna känna igen sig och att de kanske ska känna sig mindre ensamma i sin situation.

Tidningen 7, oktober 2011

Två omständigheter, båda tragiska och svåra, har präglat en stor del av Andreas Forsmans liv. När Andreas bara var fyra år förolyckades hans pappa. Under en stor del av uppväxten bodde han hos sin mamma vars sviktande psykiska hälsa var något ingen orkade eller vågade prata om.
I vuxen ålder när Andreas själv skulle bli pappa, fanns känslor och erfarenheter som måste redas ut. Resultatet blev boken Elefanterna i rummet.
Jag har fått det avslut jag längtat efter och behövde. Om boken också kan bli ett stöd för utsatta barn eller öka förståelsen för deras situation, ja då känns det ännu bättre.

Elin och Marianne tillhör den ljusa framtid som Andreas nu vill lägga all sin kraft på.

[...] Genom Elefanterna i rummet, utgiven av Books on Demand, har han lämnat det gamla bakom sig.

Västerbotten-Kuriren, oktober 2011

BOKEN "ELEFANTERNA i rummet och att vara barn i dess skugga" är en bok som alla bör läsa, speciellt för den som upplevt liknande saker, men även den som inte gjort det kan få ut något av att läsa den.

Boken är lättläst och skulle passa mycket bra som material till föreläsningar eller studiegrupper för människor som bär på liknande upplevelser som Andreas.
Det märks att Andreas Forsman inte skrivit böcker förut, rent språkligt finns här upprepningar och andra brister. Men det räddas av ett bra driv i det intressanta berättandet.

Jag hoppas att Andreas fortsätter sitt skrivande då han kan konsten att berätta en relevant berättelse som aldrig blir tråkig.

Dagen, november 2011